Nu ska det hela bli verklighet... Alla CSN-papper är inskickade och jag hoppas på att få ett godkännande snart så att jag blir en sån där studiepengslånare. Provet, det ohyggligt svåra provet, är inskickat till företaget Blueberry så att jag ska kunna hamna i rätt grupp när jag anländer till skolan. Flygbiljetter är till och med bokade för jullovet då jag ska hem och gulla med familj och vänner.

Allt börjar bli så verkligt och snart står jag där i Bologna, vilsen, rädd, och beredd att lära mig italienska. Det ska bli så kul, så lärorikt och förmodligen kaotiskt i början! Min hjärna skrumpnar snart ihop av alla scenarier jag spelar upp - tänk om jag går vilse och får bo på gatan i en vecka för att jag inte hittar hem till min lägenhet fylld med främmande människor som talar främmande språk!! Tänk om jag hittar vänner för livet, tänk om jag inte trivs alls, tänk om jag aldrig kommer hem igen - HJÄRNSKRUMP!!!

Jag är nervös men exalterad - Bologna, snart kommer jag!